Poetry
Sju andra fåglar
Den morgon jag läser att träden
kan skicka kol till varandra under jorden
genom svamptrådar tunnare än hår,
som en bokskog utanför Uppsala
hela tiden hållit på med något
vi bara råkade stå ovanpå, med våra
nycklar och kvitton och den där påsen
som alltid går sönder mellan affären och
bussen, medan björkarna några meter bort
byter socker mot fosfor, kanske till ett träd
som inte längre får nog med sol
sedan huset på andra sidan vägen
och jag tänker på hur vi brukade säga
att skogen var tyst, fast ingen av oss
någonsin böjde sig ner tillräckligt länge
för att höra vad en rot gör när
en annan rot, sjuk av torka eller skalbaggar,
börjar skicka ut något kemiskt, något
de andra tydligen känner igen och svarar på
genom mörkret där nere, under våra skor,
under cykelbanan, under parkeringsplatsen
där en man sitter kvar i sin Volvo
med motorn igång fast det är augusti,
och längre bort Mälaren som håller
allt det där ljuset utan att någon bett den,
varje liten metallisk bit av himlen
som vinden drar sönder och sätter ihop igen
medan vi går förbi och pratar om räntan, om
hur mycket en tvåa kostar nu, hur snart
vi måste vara hemma, hur det tydligen ska
regna senare, fast ovanför oss en flock
starar redan har vänt på exakt samma gång
utan ledare, utan karta, bara genom att varje fågel
håller reda på sju andra fåglar, sju, som om
det fanns något oerhört enkelt vi missat
någonstans mellan att ge saker namn och
att tro att namnet betydde att vi hade
kommit fram.